Hemma är här för dig med

Den 2014-10-10, kl 10:03:00
Filed in Om livet | Kommentarer: 3
 
Igår bestämde jag mig för att räkna. Hur mycket höstigt jag har hitta. Hur många brandlarm jag har hunnit med det här året. Hur många gången jag vaknat innan solen gått upp av ingen egentlig anledning alls. Svaren varierar.
 
Jag träffade Cleo på eff café mittt i Mellanstad. Jag var sen för att hon sa att hon skulle bli sen men istället kom i tid. Släntrade snubblande in bredvid henne och vi såg oss omkring på cafét. Insidan såg ut lite som att en leksaksbutik från 1950-talet hade exploderat innuti. Det hängde en barnvagn från taket och under hela vistelsen hade jag ett handfat markerat "ur funktion" precis bakom huvudet. Affisher och halstabletter, dockor och vackra ting lekte också runt i lokalen. Drack en varm choklad, en av höstens första men långt ifrån sista, och pratade om livet. 
 
 
Kvällen gick över i ett flera timmar långt telefonsamtal med Ash. Han ringde under brandalarm nummer #5 och jag har verkligen saknat hans röst. Vi ska förhoppningsvis ses nu i oktober, han kanske tar tåget ned till Mellanstad om inte biljetterna bränner ett för stort hål i plånboken. Förstå gången vi sågs var jag sexton och han var nästan dubbelt så lång som mig. Vi vek kaststjärnor i ett sidoklassrum och jag kände egentligen ingen där så öppnade munnen i hans riktning och sedan dess har vår märkliga berg-och-dalbana varit igång. 
 
Hösten är något av en nystart men den är också en tid för saker att blekna. Det är månader av dagar fyllda med en sol som måste kämpa sig upp över horisonten och det får mig att tänka på de vi lämnar bakom oss. På de mer än ett telefonsamtal bort. Oktobermornar får mig att vilja viska älskling, jag lovar du är inte bortglömd. Hemma är här för dig med.
 
 
Nu är ännu en vecka slut, ännu några dagar räknade och helgen är snart här. Hoppas ni gör någonting fantastiskt utav den.

Snälla låt maten fortfarande vara varm

Den 2014-10-08, kl 08:00:00
Filed in Om mat | Kommentarer: 2
 
Just nu sitter jag i en lägenhet utan värme. Jag menar inte metaforiskt, utan gardiner och hemkänsla. Nej, jag menar bokstavligen. Så pass mycket bokstavligen att jag sitter hopkurad under mitt täcke och tänker på kakelugnar och varm choklad för att få det att passera. Jag hade inhalerat flera koppar utav den ambrosia som är varm choklad om det inte vore för att mitt skafferi just nu lever utan kakao och, ni vet. Det är kallt
 
Ute, inne. Hela den här dagen letar efter varma armar så mellan uppsatsskrivande och källsökande har jag bläddrat igenom mina sparade recept från 3-på-natten resor kring le internetz. Ifall ni delar denna kyla just nu med mig kanske de hjälper att glutta lite på dessa. Förhoppningsvis får ni lite inspiration till värme som sprider sig genom hela kroppen. 
 
1. Morotssoppa med ingefära och rosmarin
 
Emily Dahl från Mjölk & Arsenik lagar en morotssoppa som ser ut som om den kunde smälta bort några frusna dagar. 
 
 
David och Louside från den fantastiska bloggen Green Kitchen Stories lagar vacker, god och fullständigt vegetarisk mat tillsammans med sina två barn. Bland annat så kokar de upp denna frukosträtt de tagit med sig hem från Tel Aviv: Shakshuka. Den är varm, kryddig och perfekt i början av oktober för att ta tillvara på de sista tomaterna. 
 
Sist tänkte jag slänga ut någonting riktigt ordentligt höstigt. 
 
 
Den fina bloggen Oh My Veggies! odlar fram dessa små söta precis i tid till att vintersquashen kryper fram på hyllorna. Något att hungrigt äta med ögonen, inte sant?
 
Hoppas ni har en varmare start på hösten och att ni har kramar och kärlek omkring er nog att hålla kylan ute. 
 
 

Hela köket doftade socker och kanel

Den 2014-10-06, kl 00:27:49
Filed in Om helgen | Kommentarer: 2
 
Det snurrade till nu i dagarna. Tog sig ett varv kring kvarteret innan det knackade på dörren. Hösten är menad att få dagarna att blekna men nu brände det till. 
 
Jag, Pilen och Monk sågs för att baka kanelbullar - framtagna högtiden till ära. Monk var fast på vuxensamlande styrelsemöte så hon trillade in någon timme sent men sedan attackerade vi ett hittat recept med mjöl på näsan och mellan fingrarna. Vi sökte fram några instruktionsvideor och utmanade oss själva i konsten att vara pretantiös. Resultatet blev en fläta, en krans och några underskattat vanliga bakverk. Hela köket doftade socker och kanel långt innan vi var klara med någonting av värde.
 
 
Innan dess hade jag lyckats smyga mig iväg, skaksjuk och snurrbultandes, till en kyrka för musik. Vi tog en timme på oss för att producera någonting förhoppningsvis vackert och mot slutet öppnade jag till och med munnen alldeles själv. Sjöng solo. Någonting av det läskigaste jag vet. Trodde jag skulle svimma på fläcken, det till och med svartnade lite för ögonen på mig. Hjärtat bultade som om de ville knacka på självaste kyrkporten men tydligen gick det bra. Tydligen. Jag säger tydligen för jag litar inte på mig själv i det hela, fick fråga en tillförlitlig lyssnare om det hela. Nerver av står - inte ännu i min ägo. 
 
 
 
Men man ska göra sådant man är rädd för. Annars händer ingenting och vad gör vi då här? 

© Headerbilder från Wallpapers Wide